Känslor XVI

Jag känner inte längre orden.
Rör vid mig, älska mig,
se på mig, lyssna till mig.
Min längtan är så stark
att jag knappt längre vet vad jag längtar efter.
Mina läppar vilar still,
min tunga kan inte längre forma orden.
Mina händer är förlamade.
Orkar inte lyfta handen
och röra din kind
fastän du är så nära.
Inom mig dånar skriken
efter hjälp och försoning.
Älskade
jag kan inget begära
men jag önskar
du ville hålla mig
fast jag förtvivlar,
tala till mig
fast jag inte lyssnar,
uthärda
fast jag knappt är värd det längre.
Jag är förlamad
vill och svag.
Älska mig
ändå.


(Ur Bli min mamma igen av Åsa Jinder, Bonniers, 1991)