Dagens citat 070628

Det här är med största sannolikhet det enda inlägg jag kommer att skriva om Paris Hilton.

Det påstås ibland att män faller för blondiner eftersom hårfärgen kopplas till barnslighet och hjälplöshet: blonda kvinnor ser ut att behöva någon annans ledning, hjälp och beskydd.

Något av den inställningen märks i mediebevakningen av vår tids mest kända blondin, Paris Hilton. Hennes tid i fängelset förvandlades snabbt till en bestraffning av ett bortskämt barn. Dag efter dag kunde man följa dramat i detalj: "Paris Hilton snyftar i baksätet på en polisbil." "Paris Hilton gråter." "Paris Hilton äter inte."

Efter en tid insåg Paris Hilton själv, om än motvilligt, att det var bättre att spela lydig än bortskämd. Från fängelset lät hon meddela att hon mognat och funnit Gud.

I tisdags klev hon så ut från fängelset och tillbaka in i rampljuset. Nu vll hon använda berömmelsen till något gott, "typ bröstcancer". Och plötsligt vänds ilskan i sympati: barnet har lärt sig läxan. Alla tindrar och ler. Vi lär aldrig bli av med Paris.

(Karin Rebas på ledarplats i dagens DN)