Jag - en softis
I vårt hus bokar man tvättstugan genom en sån där tavla med kolvar med lås. Kolven kan man sen använda under sin tvättid för att låsa dörren till tvättstugan för andra än en själv. En del utnyttjar möjligheten, andra inte. Jag gör det definitivt; jag gillar inte tanken på att någon går omkring och snokar bland mina kläder.
I kväll när jag var nere i tvättstugan kom en kille i huset ner. Han hade missat sin tvättid och undrade om han kunde få använda en del av min. Och jag ville verkligen inte det. Hela jag skrek Nej, nej, nej. Men ändå lyckades han få mig dit han ville. Så nu använder jag torkrummet, medan han använder tvättmaskinerna och tumlaren. Och jag kan inte låsa om min tvätt.
Fan också. Jag är en sån mes!
I kväll när jag var nere i tvättstugan kom en kille i huset ner. Han hade missat sin tvättid och undrade om han kunde få använda en del av min. Och jag ville verkligen inte det. Hela jag skrek Nej, nej, nej. Men ändå lyckades han få mig dit han ville. Så nu använder jag torkrummet, medan han använder tvättmaskinerna och tumlaren. Och jag kan inte låsa om min tvätt.
Fan också. Jag är en sån mes!
Etiketter: Aronsons aforismer
2 kommentarer:
"Men ändå lyckades han få mig dit han ville".
Dvs på alla fyra?
Ha ha, Kim. Nej, det var inte riktigt på den nivån...
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida