Ett våldtäktsoffers berättelse
Expressen berättar om "Olof". Olof blev våldtagen av sin pappa under fem år, när han var 3-8 år. Det tog därefter lång tid innan han vågade berättaDet var först när han var 13 som han vågade berätta för sin mamma, tack vare filmen Sleepers. Några år senare polisanmälde han pappan, som fick tre års fängelse. Men Olof mådde inte bra, han hatade sin pappa och tyckte att samhället svek honom, genom att ge pappan ett för kort fängelsestraff. Så Olof begav sig hem till sin pappa en natt för att hämnas. Hans avsikt var att misshandla pappan, men pappan dog av skadorna.
Olof ville inte att pappan skulle dö, men han mår mycket bättre i dag, eftersom han fick chans till sin hämnd. Jag är inte den personen som tror på hämnd, jag tror att det i de flesta fall bara gör saken värre. Men i det här fallet kan jag inte annat än tycka väldigt mycket om Olof. Och vilja krama honom. För jag känner så väl igen mig i hans berättelse; jag har också hatat en förälder.
Olof ville inte att pappan skulle dö, men han mår mycket bättre i dag, eftersom han fick chans till sin hämnd. Jag är inte den personen som tror på hämnd, jag tror att det i de flesta fall bara gör saken värre. Men i det här fallet kan jag inte annat än tycka väldigt mycket om Olof. Och vilja krama honom. För jag känner så väl igen mig i hans berättelse; jag har också hatat en förälder.
2 kommentarer:
Det där lät inte alls trevligt.. Ibland kan hämd vara berättigat
Hmm.. måste nog läsa om Olof.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida