Ett hjärta av guld

Jag har kommit in i en Vita Huset-revival. Jag har ju de tre första säsongerna på dvd, och har nu börjat se om dem. Har precis sett det sjätte avnittet av första säsongen. Fast jag tror det är fjärde eller femte gången jag ser första säsongen - två gånger på teve och två eller tre gånger på dvd.

Just det sjätte avsnittet får mig alltid att fälla några tåra; jag blir så rörd. Avsnittet handlar bland annat om Mr Willis. Mr Willis har fått träda in som kongressledamot sedan hans hustru avlidit. Det fungerar tydligen så där. Och nu är Mr Willis inbjuden till Vita Huset tillsammans med några andra kongressledamöter för att diskutera en viss fråga.

Mr Willis tillhör inte eliten av intelligentia och är ingen strateg av stora mått. Han jobbar i normala fall som lärare, och sanningen att säga: jag tror inte han är speciellt duktig på det heller. Men han är arbetssam och han tror på att rätt är rätt. Och han har ett hjärta lika stort som hans kropp. Och jag blir bara så rörd. Det är så vackert på något vis. I en värld full av dolda agendor framstår han som en klart lysande stjärna.