Bateman vs. Bin Ladin

En av mina absoluta, absoluta favoritböcker är American Psycho av Bret Easton Ellis (jag har läst den fyra eller fem gånger, både på svenska och engelska). Någonstans här i blogglandet lyckades jag avslöja att jag såg en koppling mellan bokens huvudperson Patrick Bateman och Usama bin Ladin. Jag fick naturligtvis frågan om på vilket sätt. Och mitt svar blev för långt för att gömmas undan under kommentarerna, så jag tar det så här i stället.

För er som inte läst boken: Bateman är en yuppie av Guds nåde: rik, rik, rik. Framgångsrik. Populär. Snygg. Han rör sig i de rätta kretsarna, har de rätta kläderna, går på de rätta restaurangerna och klubbarna, är ihop med de rätta tjejerna etc. Han köper sig det han vill ha, inklusive prostituerade, och gör i princip det han vill göra. Dessutom gör han inte så mycket på jobbet, utan flyter mest omkring. Och han är inte ensam. Alla yuppiemänniskorna verkar vara på samma sätt. De känner inte igen varandra, är ändå överförtjusta när de möts och är allihop bara inne i sig själva hela tiden.

Bateman har dock en baksida; han är psykopat, sociopat, galning. Kalla det vad du vill. Han har nämligen ihjäl människor på löpande band. Ibland snabbt, men oftast på ett mycket, mycket plågsamt sätt. Och det är först i slutet av boken som, åtminstone jag, ser honom känna en viss skuld inför det han gör eller har gjort. Kanske, kanske inte, är det så.

Så här var min bild av Bateman tidigare:

Jag såg Bateman som ett offer, i den meningen att han är en rikemansson som alltid fått allting han velat ha. Till den grad att han inte längre kan se, eller förstå, värdet av pengar, saker, människor och djur. Allting har blivit betydelselöst, inget ger ju honom något motstånd i livet – det är bara att peka så får han det. Han kan därför ta död på människor - för det är den enda tillfredsställelsen han kan få, inget annat kan ge honom något längre.

Att se en annan människa plågas tar honom någonstans tillbaka till primalstadiet, och det är först där han kan få den tillfredsställelse vi alla söker i livet. Det civiliserade samhället är för honom något, vad ska jag säga, ytligt. Något som inte har med det verkliga livet att göra.

Jag såg honom alltså som ett offer, och därför inte ansvarig för sina handlingar. Jag menade att han helt enkelt inte förstår bättre. Han har genom hela livet blivit matad, alltid fått vara mätt. I sådana situationer tror jag att man måste ge sig ut på nya jaktmarker för att finna tillfredsställe i det vi kallar livet. Han gjorde alltså det av livet som han kunde. Och som han hade förstånd till.

Usama bin Ladin är också en rikemansson. Som jag förstått det har också han alltid fått det han velat ha och pekat på. Jag tror att även han förlorat förståelsen för värdet på saker och människor. Eftersom han inte förstår värdet av oss människor, jag tror inte ens "sina egna", det vill säga muslimerna, så kan han göra som han gör. Även han söker tillfredsställelse i livet, kickarna. Och eftersom även han någonstans tror sig stå över civilisationen, tror han sig ha rätt att göra som han gör.

Men jag har aldrig kunnat se bin Ladin som ett offer. Jag har i stället alltid sett honom som en kallt beräknande människa.

Men efter 11 september, när jag egentligen för första gången fick upp ögonen för Bin Ladin, slog det mig nästan direkt att han och Patrick Bateman har väldigt mycket gemensamt.

Varför jag gjorde skillnad i bedömning av ”samma person” vet jag inte. Kanske är det för att bin Ladins verk drabbar även mig. Kanske är det för att jag fått större inblick i Batemans liv. Jag vet inte. Jag försökte dock samstämma mina bilder av de två, och eftersom jag aldrig kommer att kunna se bin Ladin som ett offer, var det min bild av Bateman jag var tvungen att omvärdera. Och det var faktiskt inte allt för svårt.

...å andra sidan har jag inte läst American Psycho sedan dess. Kanske dags igen!?

-----

Post Scriptum. Efter att ha kommit ungefär halvvägs in i Ellis senaste bok Lunar Park ser jag att jag antagligen återigen måste ompröva min bild av Patrick Bateman. Av vad jag förstått hittills var allting bara fantasier. Och nej, det hade jag faktiskt aldrig förstått...

Men jag lär återkomma även i detta ämne.