Jag skiter snart i undersökningen

Nu ska jag bli lite intim. Så ni som inte gillar prat om kiss och bajs bör sluta läsa nu. NU, sa jag.

Jag ska göra en undersökning av mina tarmar på måndag. Läkaren ska gå in med en kamera genom analöppningen för att se hur det ser ut därinne. Jag gjorde en likadan undersökning för några år sedan, och det är inte så farligt.

Problemet är innan. Jag måste nämligen tömma mina tarmar. All skit ska bort. Bokstavligen. Så till söndag har jag fått köpa två flaskor av en flytande genomskinlig vätska som tydligen ska vara laxerande (på min tid var det stolpiller som gällde). Och jag vet ju hur det är när man fått i sig laxermedel: man skiter. Massor. Och får ont i magen av allt skitande. Och så blir man sårig i röven. Rejält sårig. På informationspappret jag fick står att man ska vara noga med att smörja in sig i häcken. Hmm. Kommer jag att orka med det mellan allt skitjobb...?!

Som ett led i min undersökning går jag den här veckan på diet. En annorlunda diet kan man säga. Jag får nämligen inte äta fibrer; inte grovt bröd, inte müsli, inte tomater, inte fruktskal (varför jag nu skulle vilja sitta och knapra i mig fruktskal...) och så vidare. Och det har redan, efter snart tre dagar satt djupa spår i Aronsons mage. Jag är nämligen stenhård. Jag får sitta och krysta rejält när jag ska till. Och det ska jag bara så lite som möjligt tydligen. Inget springande varje dag direkt. Och eftersom skiten sitter därinne, utan att göra någon ansats att vilja komma ut, får jag i stället ont i magen och blir yr och allmänt hängig. Jättejobbigt är det. Jag menar, som om jag inte hade nog med problem med min mage...

...och fatta: det var ungefär så här jag åt när jag var liten. Grymt, sa grisen.