Familj
Jag har funderat mycket på Familjen den senaste tiden. Och på min saknad av en familj, min längtan. En saknad och längtan som jag aldrig har känt tidigare. Jag vet inte var den kommer ifrån, men jag kan ju gissa. Dels har jag läst en bok som diskuterar just familjebegreppet och familjebildning, dels har jag vid ett par olika tillfällen den senaste tiden fått en glimt in i andra människors familjer. Och känt mig väldigt utanför. Känt mig vilsen, nästan utfrusen. Och en längtan har vuxit i mitt hjärta: en längtan efter en familj. Och då pratar jag inte om en pojkvän. Inte heller om barn, utan jag vill ha rubbet: svärmor och svärfar, fastrar, morbröder, farfar, mormor och svågrar. Men eftersom jag inte kan relatera till min egen familj får jag hoppas på annat.
Så vad jag vill ha är en pojkvän med vidhängande familj. En sörgård. Det är vad jag vill ha. Men var hittar man en sån?
...och varför fortsätter jag i stället att leta ohållbara relationer?
Så vad jag vill ha är en pojkvän med vidhängande familj. En sörgård. Det är vad jag vill ha. Men var hittar man en sån?
...och varför fortsätter jag i stället att leta ohållbara relationer?
4 kommentarer:
Läste du artikelserien om nätdejting i Svenskan? Framförallt den där om att det vi söker inte alltid är det vi vill ha.
Sen kan man kanske krydda lite med "rejection junkie"-syndromet. Fast inte för mycket, då blir du som jag är.
Vad är rejection junkie-syndromet?
Jag har ju förstått att det jag söker inte är det som är bra för mig. Men det som antagligen är bra för mig, känner jag mig inte dragen till alls...
Rejection junkie-syndromet är när man tänder på att bli avvisad, grovt uttryck. I finare ordalag kan man säga att man dras till personer man (med största sannolikhet) inte kan få.
Morsning och good bye. Jag har fått mitt första syndrom. För det där verkar vara skräddarsytt för mig... =/
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida