Det Stora Möbelvaruhuset

Jag har precis kommit hem från Ikea. Jag har verkligen en stor hatkärlek till denna institution. Å ena sidan älskar jag att gå omkring i varuhuset och titta på möblerna, drömma mig bort och möblera min lägenhet, eller drömlägenhet, i fantasin. Å andra sidan blir jag sur, tvär, trött, törstig och hungrig när jag går där. Alla dessa människor. Överallt. Och naturligtvis måste de ta med sig sina j-a osnutna ungar också. Grrrr.

Det var därför jag åkte sen lördageftermiddag till -kväll. Jag tänkte att det inte skulle vara så många där då. Fel, fel, fel. Det kryllade av människor. Precis överallt.

Som grädde på moset, lök på laxen eller pricken över i:et blev naturligtvis dagens besök till viss del en ren katastrof - om jag får använda överord.

Jag åkte dit för att köpa handdukar och en ny stekpanna samt kolla in en bokhylla jag funderat länge på att köpa. Det började med att jag inte hittade hyllan. Nej, sa Ikea-killen jag pratade med, den har utgått ur sortimentet. Grrr. Sen hittade jag inga handdukar i den färg jag ville ha. Så då var jag tvungen att välja annan färg. Och det tog lite tid...

Fast stekpanna hittade jag, en bra sådan också tror jag. Och av bara farten blev det en gryta samt soppslev också... =)

Dessutom var det ju som vanligt lång kö i kassorna. Och så fick man vänta på bussen och sen tunnelbanan. Det är ju i och för sig inget ovanligt i Stockholm. Men Aronson var vid det laget ganska kinkig, och var nära att skrika ut sin frustration över Skärholmens torg.

För övrigt ställde jag mig i snabbkön (högst fem varor) när jag skulle betala. Framför mig stod en kvinna och hennes tonårsdotter med säkert 10 varor. Jag funderade på om jag skulle säga till dem, men kände att jag inte ville visa dem vilken bitch jag egentligen är. Så jag var tyst - med tanke på vilket humör jag var på hade det kunnat bli riktigt nasty där i kön. När det nästan var deras tur, upptäckte de att de stod fel. Men de löste det snyggt: mamman köpte vissa av varorna och dottern fick köpa resten...