Bögar, flator - och Kristdemokraterna

Jag har precis läst om intervjun med Göran Hägglund i senaste numret av QX. Inför riksdagsvalet i höst har QX en serie där de intervjuar partiledarna i främst frågor som rör homo- och bisexuella.

Göran Hägglund är ordförande i Kristdemokraterna och han gör ett väldigt blekt intryck i intervjun. Han motsäger sig själv och ger märkliga förklaringar till sina åsikter i vissa fall. Jag ska ge några exempel:

Göran Hägglund får frågan om vilken han anser vara den viktigaste "hbt-frågan" 2006. Han svarar bland annat människor som kommer till Sverige på flykt från förföljelse på grund av sin sexuella identitet (som måste erbjudas en fristad) och att homosexuella män ska få lämna blod. När det gäller den sistnämnda frågan lägger han till: "Det duger inte att hantera människor på ett visst sätt bara för att de är homosexuella".

Det där lät ju jättefint, men senare i intervjun får Göran Hägglund frågan om vilken som är Kd:s ståndpunkt gällande en könsneutral äktenskapslagstiftning. Då är det inte längre så viktigt att människor ska behandlas på samma sätt oavsett sexuell identitet. Nej, könsneutralt äktenskap vill kristdemokraterna inte ha: "Varför ska man ändra det som funkar hyggligt? Finns det ett egenvärde i att ändra på saker som har funnits länge?" Frågar sig Göran Hägglund retoriskt.

En fråga till Göran Hägglund i det här sammanhanget: för vem funkar det hyggligt? Du menar kanske heterosexuella gifta par och deras barn? För för homosexuella och deras barn funkar det nämligen inte alls hyggligt. Tvärtom: för många är det en ren förbannelse att hela tiden bli sedd över axeln och att inte få samma rättigheter som majoriteten av befolkningen faktiskt har.

Och skulle "att det alltid har varit så" vara ett bra argument? Kom igen, bättre än så kan du, Göran Hägglund. Du är ju trots allt politiker på toppnivå.

Vidare: Göran Hägglund får frågan om det finns några belägg för att barn mår bäst av att växa upp med två föräldrar av motsatta kön. Han svarar att man inte med hjälp av vetenskapliga undersökningar som gjorts, särskilt väl kan belägga varken det ena aller det andra. Men, fortsätter han, i alla sammanhang eftersträvar vi (är det samhället du menar då, eller?) att barn ska få växa upp i miljöer med både kvinnor och män. Ja, Göran Hägglund, så är det kanske. Och i så fall är det säkert för de barn som har bara en förälder. Men kan inte det räcka då? Kan inte barn till homosexuella få räknas in i den gruppen, så får de både manliga och kvinnliga förebilder på dagis, fritids och i skolan. Så kan de få bo tillsammans med sina föräldrar av samma kön (som jag antar ändå ser till att barnen får förebilder av alla möjliga och omöjliga kön...).

Så här skulle jag kunna fortsätta: varför påverkar "dåliga skämt" människor, men inte präster i predikstolen? Och varför reagerar han inte när två kvinnor sitter och kysser varandra i tågkupén? (Själv skulle jag bli jäkligt irriterad - oavsett könet på de dreglande kombatanterna)

Göran Hägglund tycker att Kd:s rykte som det mest homofientliga partiet i riksdagen är oförtjänt. Men så är det, och vill ni ändra på det, då får ni faktiskt komma med bättre argumentering, eller ännu hellre, "bättre" åsikter än så här.