Medalj i OS

Anja Pärson tog brons i störtloppet i dag. Det är jättekul! Det är en fantastiskt bra prestation, tar man medalj i ett OS är man en jäkligt duktig idrottsman. Och att hon tog medalj i just störtloppet är också väldigt stort.

Men av någon anledning kan jag rent generellt inte glädja mig lika mycket åt ett brons eller silver som ett guld. Det är stort, men inte tillräckligt stort. Jag menar: second best is the first looser...

Och vad beror det på att vi oftast tar fler brons än silver?

Men återigen (det är bäst att säga det): jag är jäkligt glad över Anjas brons. Jag väntar nu på nästa av hennes medaljer. =)

I övrigt har OS-hockeyn nu börjat...