Kalsongerna gör susen

På Radiosporten i dag pratar de om vidskepelse. Folk får ringa in och berätta vilka ritualer eller så de har för sig för att det ska gå bra för de svenske när man kollar eller lyssnar på sport. Nån hade alltid en flagga i handen, en annan tände ett värmeljus som måste brinna under hela tävlingen och slutligen en annan lade en puck på teven när hon tittade på ishockey - på den sida där motståndarlaget hade sitt mål - för att det skulle gå in många mål där.

Själv har jag inga såna fasta ritualer när det gäller sport. Men det är klart att jag ibland tror att jag inte får gå på toaletten, inte får ändra läge i soffan eller bara jag skriker tillräckligt högt så vinner de.

Annat är det när jag ska ut på klubb eller liknande om jag vill scora. Jag har haft turkalsonger, turskjortor och liknande. Jag har till och med haft en hel turkollektion. Det har alltid börjat med att jag haft kul eller scorat när jag haft just de kläderna och sen får jag för mig att om jag bara har på mig samma kläder nästa gång så blir det lika bra då. Att det sen inte alltid blir så verkar inte hindra mig.

För närvarande har jag inte några turkläder över huvud taget. Jag antar att jag litar till min egen förmåga helt och hållet...