En film om att sörja

Jag har varit på bio i dag och sett Underbara älskade. Och jag vet faktiskt inte. Jag läste någonstans att den jämförs med Så som i himmelen. Och det har jag väldigt svårt att förstå, det ska möjligen vara att båda är känslofilmer. Och har Michael Nyqvist i huvudrollen.

Men den här filmen känns på gränsen till töntig. Men blir aldrig det. Den känns på gränsen till klyschig, men blir inte det heller. Den känns som på gränsen till dåligt regisserad, men är inte det heller. Jag sitter hela tiden och väntar på att klyschorna ska komma, men det gör de inte. Faktiskt. I stället blir jag gripen, och tårarna tittar fram vid ett par tillfällen.

Filmen handlar förresten om hur man bearbetar sorg. Hur sorgen kan bryta ner människan och få henne helt söndrig och nedbruten. Och hur det blir när man stänger sorgen inne. Att man måste ut med den. Att man måste prata eller dansa eller något annat. Bara man får ur sig all sorg, all saknad, all ilska etc.