En inställd dejt

Jag hade en dejt i söndags. Han var söt och trevlig, och jag hoppades verkligen på en fortsättning. Vi har haft lite kontakt under veckan, och hade bestämt att vi skulle ses på lördag igen. I kväll har jag ringt och avbokat dejten.

Och naturligtvis gjorde jag honom ledsen. Han sa att han förstått redan tidigare i veckan att jag skulle ställa in vår träff, så han blev inte helt överraskad. Men, som sagt, jag hörde att han blev ledsen. Vilket ju är tråkigt.

Men samtidigt var jag ärlig mot honom, och sa som det var, varför jag inte ville fortsätta träffas. Han kändes nämligen väldigt "possesive" och svartsjuk. Många av hans frågor handlade om mina andra dejter och sexuella erfarenheter. Och frågorna var ställda så att de nästan kändes obehagliga. Och han höll med om att han nog är svartsjuk.

Vi hade ett ganska långt samtal, och ett bra sådant tycker jag också. Jag tror att vi skildes som "vänner" även om jag inte tror att han vill fortsätta någon vänskap med mig. Vilket jag kanske kan förstå.

Men varför känner jag mig som en bov just nu? Vi hade en dejt och inget mer. Inte ens sex. I vilket fall önskar jag honom verkligen lycka till i sitt sökade efter vad det nu är. Han behöver någon som är värd honom mer än vad jag är...

...och det behöver antagligen jag också.