Vem hade kunnat tro att den här filmen skulle utses till bästa utländska film i Tyskland!? Före Brokeback Mountain, Me and you and everyone we know och allt vad de heter...
En oerhört mycket känslofilm. Regin och manuset kan säkert diskuteras. Men känslorna sitter långt utanför kroppen när man går därifrån. En känslomässig mässa!
Och faktiskt den enda film jag varit på som fått en spontan applåd efteråt...
Jag verkligen avskydde den som sagt... Avskyr när någon tvingar på mig saker jag ska känna. Avskydde att de vevade på folk som skulle "förlösas" om och om och om och om igen (hade helt klart räckt med Gabriella för mig...den enda karaktär jag verkligen kände för) och jag tyckte Ingela Ohlsson spelade över å det grövsta.
Men visst. Jag satt också i en salong full av kvinnor +50 som grät floder och applåderade så taket föll in, så bevisligen är jag i minoritetsställning i det här fallet.
4 kommentarer:
Tyskarna är ju inte överdrivet kända för sin goda smak...
I mitt tycke en pretentiös skitfilm, gömd i ett stort lager smör och upphängd på en skönsjungande Helene Sjöholm.
En oerhört mycket känslofilm. Regin och manuset kan säkert diskuteras. Men känslorna sitter långt utanför kroppen när man går därifrån. En känslomässig mässa!
Och faktiskt den enda film jag varit på som fått en spontan applåd efteråt...
=)
Vi är verkligen olika där. :)
Jag verkligen avskydde den som sagt...
Avskyr när någon tvingar på mig saker jag ska känna. Avskydde att de vevade på folk som skulle "förlösas" om och om och om och om igen (hade helt klart räckt med Gabriella för mig...den enda karaktär jag verkligen kände för) och jag tyckte Ingela Ohlsson spelade över å det grövsta.
Men visst. Jag satt också i en salong full av kvinnor +50 som grät floder och applåderade så taket föll in, så bevisligen är jag i minoritetsställning i det här fallet.
...åtminstone bland 50+-kvinnor.Uppenbarligen...
;-)
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida