Den som spar han har - men inte särskilt roligt
Jag är urusel när det gäller min ekonomi. Mina pengar bara flyter igenom. Visst, jag sparar ett visst belopp varje månad. Men så fort jag sparat ihop "tillräckligt" går jag glad i hågen ut och köper något: nya möbler, en resa, en teknisk manick, eller vad det nu kan vara.
Just nu har jag mer pengar på mitt sparkonto än jag någonsin har haft tidigare, och det bara kliar i mina fingrar: vad ska jag köpa, vad ska jag köpa, VAD SKA JAG KÖPA!?! Samtidigt har jag ju en äkta smålänning inom mig: för dyrt, inte värt det, det är bättre att köpa DEN etc.
Jag mosas inombords av mina två djävular som skriker åt mig - och åt varann.
Mitt stora dilemma just nu är: jag har redan gjort två utlandsresor i år. Kan jag göra två till? Och samtidigt köpa de där möblerna jag vill ha? Men ny skärm till datorn då? Eller vill jag hellre ha en bärbar dator? Och PT skulle vara bra att ha igen. Och yogan som jag funderat på, hur ska jag göra med den? Och nya kläder till hösten får jag inte glömma. Jag ska ju köpa ny kostym i år.
För spara går inte. Hur skulle det se ut?
Och dessutom är jag märkesbög. Inte för att jag bryr mig så mycket om märken egentligen (de behöver inte ens synas), ännu mindre förstår jag skillnaden, men lik förbannat måste märket finnas där. Dyrt är bra! tycks jag tro...
På inrådan av en tjej på jobbet började jag för något år sedan att föra kassabok. Jag skriver varje dag upp vad jag köpt, så specificerat som möjligt. Min kollega menade att jag sedan kan jämföra och se var jag kan skära. Men hallå! Så funkar det inte alls. Visst, jag kan se att vissa poster är onödigt höga. Men hallå! (igen) Vill man ha något köper man ju det - om man har pengar. Och så länge jag har det kommer jag inte att kunna spara. Logiskt, vad?
Samtidigt är jag jävligt rädd för att bli fattig (igen). Och jag bävar för den dagen jag blir pensionär. Det kommer inte att finnas många pengar kvar till oss pensissar då. Så jag borde verkligen sätta undan pengar till den dagen. Men jag kanske inte lever då! Är det inte bättre att ha roligt nu?
Suck.
För övrigt frågade jag på Åhléns City häromdagen: och de ska inte ha någon sommarrea på böcker i år. Vad fan!?
Just nu har jag mer pengar på mitt sparkonto än jag någonsin har haft tidigare, och det bara kliar i mina fingrar: vad ska jag köpa, vad ska jag köpa, VAD SKA JAG KÖPA!?! Samtidigt har jag ju en äkta smålänning inom mig: för dyrt, inte värt det, det är bättre att köpa DEN etc.
Jag mosas inombords av mina två djävular som skriker åt mig - och åt varann.
Mitt stora dilemma just nu är: jag har redan gjort två utlandsresor i år. Kan jag göra två till? Och samtidigt köpa de där möblerna jag vill ha? Men ny skärm till datorn då? Eller vill jag hellre ha en bärbar dator? Och PT skulle vara bra att ha igen. Och yogan som jag funderat på, hur ska jag göra med den? Och nya kläder till hösten får jag inte glömma. Jag ska ju köpa ny kostym i år.
För spara går inte. Hur skulle det se ut?
Och dessutom är jag märkesbög. Inte för att jag bryr mig så mycket om märken egentligen (de behöver inte ens synas), ännu mindre förstår jag skillnaden, men lik förbannat måste märket finnas där. Dyrt är bra! tycks jag tro...
På inrådan av en tjej på jobbet började jag för något år sedan att föra kassabok. Jag skriver varje dag upp vad jag köpt, så specificerat som möjligt. Min kollega menade att jag sedan kan jämföra och se var jag kan skära. Men hallå! Så funkar det inte alls. Visst, jag kan se att vissa poster är onödigt höga. Men hallå! (igen) Vill man ha något köper man ju det - om man har pengar. Och så länge jag har det kommer jag inte att kunna spara. Logiskt, vad?
Samtidigt är jag jävligt rädd för att bli fattig (igen). Och jag bävar för den dagen jag blir pensionär. Det kommer inte att finnas många pengar kvar till oss pensissar då. Så jag borde verkligen sätta undan pengar till den dagen. Men jag kanske inte lever då! Är det inte bättre att ha roligt nu?
Suck.
För övrigt frågade jag på Åhléns City häromdagen: och de ska inte ha någon sommarrea på böcker i år. Vad fan!?
upplagd av Aronson
19:19
3 kommentarer:
Klart du kan göra två utlandsresor till. Jag har bara varit i Budapest en gång i år, det lär ju bli två gånger till liksom.
Dessutom är det väl bra att du kan spara och köpa fina saker, andra lägger ju allt på sprit, knark och cigaretter. Blir det kris som pensionist får du helt enkelt sälja av märkesmöblerna ;)
Jag lider med dig. Men än mer lider jag med mig själv. Har aldrig haft det så torftigt som nu tack vare sjukskrivning + ondskefullt ex. Men jag reser mig på tio. Snart så.
Vad är det för idé med pengar som inte omsätts till äkta valuta (=upplevelser o minnen)?
(Okej, gör inte som jag gör - gör som jag *säger*.. ;-)
Men jag blir orolig. Om inte *du* känner dig trygg inför ålderdomen (må den inte komma), hur fan ska *vi andra* då känna oss...
Om du ändå ska göra som jag säger, vilket jag rekommenderar (definitivt inte som jag gör), så gör så här:
- åk på resa - definitivt! Åk på två!
- strunta i ny bildskärm (om du ändå inte ska köpa en mac, dvs *äkta* lycka, kan du lika gärna låta bli...)
- kläder - på kroppen behöver man visst. Och i dina arbetskvarter krävs det visst att de ser ut på visst sätt har jag märkt... ;-)
- köp för all del märkeskläder - klipp av etiketterna och sitta hemma o runka till dem - eller köp inte märkeskläder om det känns bättre...
Saker kan *visst* göra en lycklig (för ett tag) det hänger bara på hur många blinkande lampor det finns på dem.
Upplevelser, resor, möten med människor - det kan göra en både lycklig (dvs också riskera att bli olycklig...) och nöjd (eller missnöjd...). I vilket fall händer det nåt. Nåt mer än att garantin går ut o prylhelvetet lägger av.
Packa väskan o res min vän.
Och lämna "ryggsäcken" hemma.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida