Biosaknad

Jag kom plötsligt på att det är skitlänge sedan jag var på bio. Det är säkert minst två-tre månader sen jag senast steg in i den mörka salongen med en spänd förväntan i blicken, oro över att bli störd i filmen av folk som pratar eller mobiltelefoner som ringer, och längtan att få öppna min godispåse och bara njuuuta.

Egentligen borde sommaren ju vara perfekt för att krypa in i biomörkret: inget särskilt bra på teve (nu när fotbolls-VM är över), terminen är över så mer tid över på kvällarna och framför allt mindre folk i salongerna.

...men så är det ju det där med att man inte får vara inne när det är så fint väder ute. Mammas röst ekar fortfarande i öronen: passa på och gå ut när det är så fint väder. Njut av solen. Sommaren är ju så kort (hmm, eller var det Tomas Ledin som sa det där sista...?).

Jag får nog bestämt jobba på det där. Mer bio på sommaren! får bli min nya filosofi...