Läkarbesök

Nu har jag varit hos läkaren och gjort en gastroskopi. Och det är inget jag önskar ens min värste ovän. Det är jäkligt jobbigt. Man ligger där och klöks och klöks och känner den här tjocka (0,5-1 cm) slangen stickas längre och längre ner i halsen. Sen kör han runt lite där nere också, och pumpar in luft så att luftbubblor (eller vad det är) ska försvinna. Och så säger läkaren att man inte får svälja, men det är ju det enda man gör. Och man andas långsamt. Och ögonen tåras. Och man vill bara kräkas. Och så tog han prover på magsaften. Och så drog han ur den, och halsen gjorde jätteont. Och jag fick inte äta på en halvtimme.

Sen fick jag ta blodprov, men det är ju en piece of cake.

Nu går jag runt och rapar och fiser på jobbet. Nice...

Några svar får jag dock inte än. I juli, sa doktorn. Men när sköterskan skulle boka in mig för ny tid, hittade hon inget förrän 17 augusti...

Jag blir alltid så mesig när jag går till läkare. Jag vågar inte ifrågasätta, eller knappt fråga något. Vet ni vad han sa till mig i dag: "eftersom det blivit bättre, är det ju ingen idé att utreda det vidare". Suck. Jag visste inte vad jag skulle säga. När jag träffar honom nästa gång, får jag väl säga att det inte blivit bättre. Bara för att få en fortsatt utredning.