Avgå eller inte?
Den stora frågan i media, och bland allmänheten, i dag verkar vara om Lars Lagerbäck ska avgå eller inte. Och jag har full förståelse för det, men folk blir ju helt urskiljningslösa. Känner man dem på pulsen vet de inte riktigt varför mer än att "de spelar ju så uselt".
Och jo, jag är ju också inne på samma tanke. Redan före VM sa jag att detta borde vara Lasse Lagerbäcks sista uppdrag som förbundskapten - oavsett om de slås ut i gruppspelet eller vinner VM-guld. Han har gjort många bra saker, absolut. Han har trots allt, med viss hjälp av Tommy Söderberg, tagit oss till fyra mästerskap i rad. Och det har väl aldrig hänt tidigare...!?
Men han kan ju inte förnya. Det händer liksom inget. Min största kritik mot både Lagerbäck och Söderberg genom alla dessa år, har varit att de inte förmår kicka ut någon spelare, varken från laget eller någon enskild match. Man måste kunna förnya, man måste kunna säga till en Kennert Andersson, en Anders Svensson eller en Zlatan Ibrahimovic att tack, jättebra jobbat, men nu är det adjö - för gott eller för den här turneringen (jag menar, Zlatan kommer ju igen). Men det klarar inte Lagerbäck. Tack för kaffet!
Sveriges spel är bra - när det är bra. Men det är väldigt förutsägbart, och det vinner man inga matcher på. Lagerbäck brukar ofta hänvisa till att Zlatan kan göra det oväntade "därför ska han vara med". Ja, en Zlatan i form kan det, men inte en Zlatan ur form. Och man kan inte hänga upp ett landslag på en enda spelare. Det fungerar inte så.
Dessutom: de två turneringar där jag tycker Sverige spelat som bäst är VM 1994 och EM 2004. Vad som för övrigt utmärker de två turneringarna, är harmonin i laget. Skämten, skratten, leendena. Något sånt har vi inte sett i den här turneringen. Det har bara varit sura miner: Zlatan, Lagerbäck, Olof Mellberg och, kanske framför allt, Henke Larsson. Jävla surpuppor! Lagerbäcks fel? Jag vet inte, men han borde kunna entusiasmera sina spelare mer, få dem att känna harmoni i sin uppgift.
Och inställningen: "Bara vi klarar gruppen. Sen kan vad som helst hända". Jag vet inte hur många svenska spelare och ledare jag hört säga det. Men hallå! Vad ni ska säga är: "Först måste vi koncentrera oss på att klara gruppen. Därefter ska vi jobba som fan för att ta oss vidare. Omgång för omgång. Match för match".
Och förresten: det viktigaste för Lagerbäck verkar inte vara att vinna. Utan att inte förlora. Men hallå!
Många spelare har antagligen gjort sina sista insatser för Sverige, såna som Henke, Teddy Lucic, Marcus Allbäck och Anders Svensson. Vi står alltså inför en generationsväxling. Dags då att även ta in en ny förbundskapten.
Vem ska då ta över efter Lagerbäck? Jag återkommer i frågan.
Och jo, jag är ju också inne på samma tanke. Redan före VM sa jag att detta borde vara Lasse Lagerbäcks sista uppdrag som förbundskapten - oavsett om de slås ut i gruppspelet eller vinner VM-guld. Han har gjort många bra saker, absolut. Han har trots allt, med viss hjälp av Tommy Söderberg, tagit oss till fyra mästerskap i rad. Och det har väl aldrig hänt tidigare...!?
Men han kan ju inte förnya. Det händer liksom inget. Min största kritik mot både Lagerbäck och Söderberg genom alla dessa år, har varit att de inte förmår kicka ut någon spelare, varken från laget eller någon enskild match. Man måste kunna förnya, man måste kunna säga till en Kennert Andersson, en Anders Svensson eller en Zlatan Ibrahimovic att tack, jättebra jobbat, men nu är det adjö - för gott eller för den här turneringen (jag menar, Zlatan kommer ju igen). Men det klarar inte Lagerbäck. Tack för kaffet!
Sveriges spel är bra - när det är bra. Men det är väldigt förutsägbart, och det vinner man inga matcher på. Lagerbäck brukar ofta hänvisa till att Zlatan kan göra det oväntade "därför ska han vara med". Ja, en Zlatan i form kan det, men inte en Zlatan ur form. Och man kan inte hänga upp ett landslag på en enda spelare. Det fungerar inte så.
Dessutom: de två turneringar där jag tycker Sverige spelat som bäst är VM 1994 och EM 2004. Vad som för övrigt utmärker de två turneringarna, är harmonin i laget. Skämten, skratten, leendena. Något sånt har vi inte sett i den här turneringen. Det har bara varit sura miner: Zlatan, Lagerbäck, Olof Mellberg och, kanske framför allt, Henke Larsson. Jävla surpuppor! Lagerbäcks fel? Jag vet inte, men han borde kunna entusiasmera sina spelare mer, få dem att känna harmoni i sin uppgift.
Och inställningen: "Bara vi klarar gruppen. Sen kan vad som helst hända". Jag vet inte hur många svenska spelare och ledare jag hört säga det. Men hallå! Vad ni ska säga är: "Först måste vi koncentrera oss på att klara gruppen. Därefter ska vi jobba som fan för att ta oss vidare. Omgång för omgång. Match för match".
Och förresten: det viktigaste för Lagerbäck verkar inte vara att vinna. Utan att inte förlora. Men hallå!
Många spelare har antagligen gjort sina sista insatser för Sverige, såna som Henke, Teddy Lucic, Marcus Allbäck och Anders Svensson. Vi står alltså inför en generationsväxling. Dags då att även ta in en ny förbundskapten.
Vem ska då ta över efter Lagerbäck? Jag återkommer i frågan.
3 kommentarer:
I Sverige är det väl alltid så att VI vinner med DE förlorar? Ombyte förnöjer, och en nytränare kanske kunde vara den injektion som behövs? Och en ny generation spelare?
Men spar Ljungberg, honom gillar vi... ;)
Jag vet, därför har jag varit noga med att säga VI hela tiden när jag pratat om Sveriges insatser i VM. Man måste vara solidarisk med sitt lag... =)
Man kan ju säga "laget" eller "Sverige" eller ngt mer neutralt. Det är ju faktiskt inte VI på plan även om det vore roligt om så var fallet...
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida