Den förargliga slatten

Varför är det alltid det där sista i slutet som är jobbigast? Hmm. Antagligen för att man inte vet var man ska göra av det. Just nu har jag problem med mina videofilmer - dem jag spelat in från teve (mestadels långfilmer). De får inte plats nånstans. Så frågan är: ska jag hiva upp dem på vinden, eller ska jag slänga dem? Det senare vore ju synd, men ärligt talat, behöver jag dem?

Likadant är det med min stereo. Den är från 1991 och delar av den (cd-spelaren) fungerar inte längre. Men jag behöver egentligen inte någon stereo längre; jag har förstärkaren, som funkar utmärkt, och i övrigt har jag ju all musik i datorn numera (som förstärkaren är kopplad till). Skivspelaren skulle i och för sig vara kul att spara, men å andra sidan: jag lyssnar ju aldrig på mina LP-skivor. Men frågan är även här: upp på vinden, eller ner i grovsporummet...?!

Och kassettbanden. Som jag ALDRIG lyssnar på. Fast där skulle det ju vara roligt att spara dem jag har från när jag själv sände radio. Fast å andra sidan; varför?

Det är märkligt, i vissa sammanhang kan jag vara så jäkla sentimental. Men när det gäller att kasta är jag nästan tvärtom. Å andra sidan har det funnits saker jag verkligen ångrat att jag kastat. Men jag försöker att inte gråta över spilld mjölk. Man klarar ju sig ändå...