Att missa en chans

Suck och stön. Fan och skit och piss och jävlar och fitta och hans moster. Varför är jag så jävla feg? Jag hade ju en chans i dag. Visst, inte världens chans, men ändå en chans. Men jag blev så stressad. Dessutom var det svårt med hans feta kompis bredvid. Och hur ska jag tolka honom? Hans ögon säger definitivt ja, men resten av honom nej, eller egentligen ingenting alls. Och det kan ju vara så att hans ögon säger så till oss alla, att han bara är professionell. Fast egentligen skyller jag nog på kompisen. Hade hon inte varit där så jävlar... Hmm, jag försöker i alla fall intala mig det. Om inte annat, så för att peppa mig till nästa gång. För det blir en nästa gång. Räkna med det.

Fast hur ska jag tolka hans minspel? Suck och stön. Fan också!

I övrigt gick spinningen ganska bra idag, även om jag tog det lugnt. Vi får väl se hur kroppen svarar - om förkylningen blir värre. Eller kanske till och med bättre som A föreslog...