Kanske boken är bättre

Tredje och sista delen av The Line of Beauty i kväll. Och på något vis var det nog det bästa avsnittet.

Vilket faktiskt inte säger så mycket. Och varför måste "allt" ske i det här avsnittet? Aids, skandaler, avslöjanden, uppbrott, svek, död och tomma ord....

Jag hade så otroligt höga förväntningar på den här serien. Varför vet jag egentligen inte, mer än att den fått bra recensioner och blivit väldigt populär "hemma i England". Men jag hade nog väntat mig mer bögeri (inte att förväxla med sex), 80-talsfrossande, skarp satir och spännande personligheter. Och brittisk teve när den är som bäst. Men vad fick jag? En urvattnad och hoppande berättelse, med otroligt vackra bilder och gott skådespeleri.

Det är lustigt, men serien bygger ju på en bok. Hade jag inte vetat det, hade jag nog snarare gissat att den bygger på en pjäs. För den känns väldigt mycket teater.

Men jag gillade scenen där de tvingar upp Margret Thatcher att dansa med en man av folket. Och jag gillade när masken föll på överklassmänniskorna i kvällens avsnitt. Fast allt var ändå så svart och vitt. Å andra sidan var det kanske så här 1987. Jag menar, otroligt mycket har ju hänt sedan dess.

Jag spelade in serien, eftersom jag ville spara den ett tag om den var bra. Och kanske senare köpa den på dvd. Men jag vet inte. Kanske ser jag den igen. Kanske spelar jag över den.

Men en sak är säker: jag vill läsa boken (skriven av Alan Hollinghurst). För det känns som att den skulle kunna vara bra. När man får lite mer kött på benen - hur folk tänker och varför.


Korrigering
Det borde inte stå "överklassmänniskorna" ovan, utan "människorna i huvudpersonens närhet" eller något liknande. Att de är överklass har inte med saken att göra. Det finns snobbar och inskränkta människor precis överallt.