Första dagen på jobbet efter helgerna

Jäklar, vad segt det var att ta sig upp i morse. När klockan ringde klockan 07.20 (man väntar ju in i det längsta) fullkomligt flög jag upp ur sängen. Jag blev så rädd! Och mörkt var det. Riktigt mörkt. Men de gick rätt bra, kroppen kommer ihåg rutinerna: kissa, fixa frukost, käka och läsa morgontidningen, diska, skita, borsta tänderna, duscha, ta på sig och gå iväg. Ungefär så.

På väg till tunnelbanan fick jag se en äcklig, äcklig, äcklig, råtta springandes. Bara typ 100 meter från min bostad. De kommer närmare och närmare! De finns snart överallt, de jävla äckelpellarna!

Men sen fick jag se himlen, och då glömde jag äcklisarna: den var randig: rött och blått. Såå vackert!

Och så kommer man till jobbet: inte alla på plats men några stycken. Och alla frågar förstås hur det varit och man dösnackar lite, men snart är man tillbaka i lunket igen.

Det bästa med att vara ledig just under mellandagar: bara 22 mejl i inboxen. Alltid något, som flickan sa...