Vad jag egentligen vill säga

Egentligen hade jag tänkt berätta om den här söndagen; om långa promenader, om trevligt sällskap, om en lunch vid vattenbrynet, om stekhet sol, om glass i skuggan i gröngräset, om lekande barn, om en blå himmel, om sommarglada människor, om lata dagar, om badande ungdomar, om blänkande blått vatten, om svidande solbrännor, om längtan bort och behovet av att stanna, om vackra män och fala kvinnor, om flämtande hundar, om vacker musik, om mopedåkande ligister, om bruna kroppar, om längtan efter "någon", om svettiga kroppar, om frihetsälskande cyklister, om fina pensionärspar, om dyra priser, om värkande fötter, om antalet bögar man möter på en promenad runt Söder, om förälskade par, om hur gott det är med öl när solen steker, om längtan att dagen aldrig ska ta slut, om behovet av att dricka mycket vatten, om kvittrande fåglar, om irriterande insekter, om vita segel i horisonten och om frihetskänslan som växer fram i kroppen.

Men jag har så jävla ont i huvudet, så jag får nog avstå.