Mälarpaviljongen

Varenda gång jag har varit där säger jag: aldrig mer. Trots det återkommer jag. Jag har visserligen bara varit där ett par gånger i år, men det lockar verkligen. Hela tiden. Och sommaren är ju inte slut än...

Jag menar, det är vacker utsikt, roligt folk, trevlig stämning och högt i tak och helt okej mat. Men så är det ju då det där andra. Det där andra som får mig att säga just "aldrig mer". Varje gång. Och tveka varje gång jag får en tanke om att gå dit.

"Det där andra" handlar om två saker. För det första är det jäkligt dyrt där. Maten skulle eventuellt kunna komma undan, jag menar de måste ju täcka upp för regninga dagar. Men vinet slår alla rekord: 64 kronor för ett litet vitvinsglas fyllt till ungegär 60 procent. Nu verkar man i och för sig få mer om man köper vin utan att köpa mat (eller är det bara tillfälligheter?) men ändå! Dyrt, dyrt, dyrt. Och Husets vin var inte heller så gott att man hoppade högt av glädje. Ännu mindre var det värt sina kronor.

För det andra är det ju då personalen. Måste de vara så j-a sura, buttra och nedlåtande hela tiden? Jag menar, de har i princip bytt ut alla från förra året, men ändå har de precis samma inställning. Står det i anställningsavtalet att man ska vara sån? Eller anställer de såna ändå...?!

Men visst, folk återkommer ju ändå. Och det vet MP väldigt väl...