Känslor kontra prioritet

Jag vet att folkpartisternas inbrytning i det socialdemokratiska datorsystemet, och att en toppkandidat till riksdagen tydligen ska ha varit inblandad, är betydligt allvarligare. Men det som upptar mina tankar, och som får mig riktigt upprörd den här morgonen är faktiskt det som händer i det svenska fotbollslandslaget. Landslagsledningen har skickat hem Mellberg, Zlatan och Chippen.

Och frågan alla ställer sig är: varför? Är det en isolerad händelse eller är det bara toppen av ett isberg? Och kommer de tillbaka till landslaget? Vill de ens komma tillbaka?

Ärligt talat skiter jag i om Zlatan kommer tillbaka eller inte. Han må vara den största talang Sverige någonsin har haft, men han är också den största egotripp vi har haft. Vi har klarat oss utan honom förr, och kommer att göra det i framtiden också.

Även Chippen kan vi både ha och mista.

Olof Mellberg däremot vore inte bra att förlora. I en tid när vår backlinje känns skakig och icke-samspelad behövs han. Mer än någonsin. Tack och lov har Teddy Lucic snabbinkallats. Men räcker det? Och för hur länge?

Det ska bli oerhört intressant att följa fortsättningen av det här. Och presskonferensen i eftermiddag kan bli en riktig kioskvältare...