Negativa symptom

Det är möjligt att jag inte är på väg in i en depression. Men helt klart går vägen neråt. En dipp, dal eller depression, det återstår att se. Men eftersom jag känner igen symptomen sedan tidigare bävar jag just nu. För det är ingen ljus närmaste framtid jag har...

Symptomen är enkla. Först märker jag det genom att inget känns kul. Jag vill helst bara sitta och göra ingenting. Dessutom kommer de negativa tankarna oftare och oftare. Och det blir allt svårare att vända dem till positiva tankar.

Men framför allt drar jag mig undan människor; jag sitter hellre ensam på lunchen än äter med mina kollegor, och jag går hellre hem i min ensamhet än rör mig ute bland folk eller träffar vänner. Och samtidigt som jag drar mig undan, är jag otroligt kontaktsökande. Ett kontaktsökande som emellanåt kan gränsa till desperation.

Och trots att jag känt de här tankarna, och känslorna, förr, återstår fortfarande den stora frågan: om jag bara visste hur jag vänder en sån här trend...